XV:22657 Hans Stuart

Överste.

Barn med XV:22658 Brita Eriksdotter Soop (- 1622)

Noteringar

Kom till Hendlunda (nu Hedenlunda) och Ekskogen i Vadsbro socken och Råckelsta socken (båda i Södermanland) samt Lida i Kvillinge socken (Östergötland )m.m.
Inkom till Sverige och blev Ryttmästare i Konung Erik XIV:s sold, kom sedan i Hertig Carls av Södermanland tjänst och blev dennes Kammarjunkare 1604, sen Överste för ett av honom i Småland värvat regemente, senare Generalfältkvartermästare och Generalkrigskommissarie samt Generalsmönstrare över allt främmande krigsfolk i Sverige.

Död i oktober 1618 och ligger jämte sin fru begraven i Vadsbro kyrka, där deras gravsten kan ses. Han tillbragte sin ungdom i Frankrike under studiernas idkande. Besökte sedan Tyskland och andra länder.

Begav sig senare 1565 åter från Edinburg och ämnade sig till Danzig, men fartyget varpå han var, uppbringades av Danskarna och fördes till Varberg där han såsom misstänkt ha velat begiva sig i Svensk krigstjänst, fängslades.
Då Varberg med storm intogs av Svenskarna blev han förd fången till Uppsala och fråntagen en obetydlig summa penningar.
Benådades 1579 de 12 okt tack vare bemedling från Greve Collins av Ergadle, Greve Robert Stuart av Levenax och Anders Stuart av Ochiltree, såsom huvudmän för sina ätter och ställde öppna bevis om hans adliga härkomst till Konung Johan III och Hertig Carl.

Den 14 juni 1585 fick han av den Skotska Kungen Jakob VI Stuart på pergament skrivna latinska brev, daterat a Regia Nostra Sancruciana (Holy Rood House i Edinburg), varigenom bemälde Konung på sin blodfrändes, Skotske Rikskansler Greven av Arran Jakob Stuart ansökning tillåter hans närskylde, denna Johan Stuart och dess ättlingar att nyttja sin Skotska släkts familjevapen, dock för åtskillnads skull tillagda, dels mitt i vapnet ett himmelsblått fält utmärkt med tre silverstjärnor och dels tre andra silverstjärnor, vilande på hjälmen som höjer sig ovanför, såsom det heter i brevet, vilket tillika bevittnar hans adliga härkomst.

Vid benådningen 1579 fick han av Hertig Carl några skattehemman i Södermanland, vilka han 1582 emot 1 1/4 hemman Hendelunda till kronan återlämnade samt 1610 efter återkomsten från ryska fälttåget till svärdlig egendom under frälserätt för sig, hustru och manliga bröstarvingar 10 1/2 i Oppunda härad i Södermanland på åtskilliga ställen belägna hemman, dock att därav skulle hållas en varaktig och väl stofferad karl till häst.

Gift med Brita Eriksdotter dotter av befallningsmannen på Örebro Erik Pedersson Soop och Anna Carlsdotter Månesköld af Seglinge. Brita dog 1622 i mars (1633 den 7 mars enl. gravstenen) i Vadsbro kyrka.


BÖRDSBREVEN ÖVERSATTA FRÅN LATINSKA ORGINALEN AV H.STUART ÅR 1928.

FÖRSTA BREVET FRÅN 1579-10-12

TILL DE DURCHLAUCHTIGSTE
Stormäktigste och Högstlysande Furstarna Johannes den tredje med detta namn, med Guds nåde Sveriges, Götes och Wendes etc.. Konung, samt Carolus, med samma Guds, nåde Arfprins till förutnämnda rike, Hertig av Södermanland, Nerike och Vermland etc. äfvensom alla ofannämnda rikes framstående män, Domare, Rådsherrar, Herrar och Adelsmän samt andra, af hvad stånd och villkor de vara må, likväl med afseende fästat vid hvars och ens värdighet, till hvilka förevarande bref kan komma. Colinus, Grefve af Argyll, Herre till Campbell och Lorne, Storkansler af Skottland etc., Robertus Stuart, Grefve af Lennox, Herre till Dernlie etc. etc., Andreas Stuart, Herre till Ochiltrie, sända många hälsningar och önska allt godt.

Då det åtskilliga gånger kommit till vår kännedom, att vår käre släkting, Adelsmannen Johannes Stuart från Edingburg, öfverbringare af detta bref, i Sveriges rike hos Edra Högheter upptagits i hedrande rang och stånd på grund av sin i krigsväsendet bevisade duglighet, men vi hafva förnummit, att densamme genom någras illvilja, hvilka bruka försåtligen angripa hederliga mäns duglighet och börd, blifvit utsatt för visst förtal, hafva vi, förtörnade öfver detta icke blott för mannens egen duglighets skull utan mycket mera av hänsyn till Edra Högheter, ansett nödigt att, ehuru förhållandet är väl känt för alla i hemlandet, för främlingar och utlänningar tillkännagifva och med särskildt vittnesbörd bekräfta, att hans sak är fullkomligt i sin ordning, det vill säga, att förenämnda Johannes Stuart född i lagligt äktenskap, härstammar från de synnerligen lysande urgamla familjerna Argyll, Lennox och Ochiltrie och att han är genom släktskap på fädernet förbunden med oss ofvannämnda Herrar Colinus, Robertus och Andreas, hvilka familjers hufvudmän vi förnärvarnde äro, samt att hans mödernesläkt framgått ur och lett sitt ursprung från detta rikes äldsta familjer, hvilka det skulle vara för långt att uppräkna.

För att, förläna detta så mycket större trovärdighet hafva vi, utom af oss bemälda Colinus, hufvudman för Argyll, Robertus för Lennox och Andreas för Ochiltrie, låtit det bekräftas genom vittnesbörd av tre andra våra släktingar, som äfven genom börd äro befryndade och besläktade med förutnämnde Johannes Stuart. Till yttermera visso, på det att icke hos någon enda må finnas kvar någon grund till tvifvel, hafva vi på vårt obetvifvlade hedersord med våra vidfästade sigill och brukliga vapen bekräftat denna egenhändigt undertecknade skrifvelse, gifven Edinburg den tolfte dagen i månaden Oktober herrans år - 1579.

Argyll Colin Lennox Ochiltrie Gulielmus
herre till Forbes,
( Sigill ) ( Sigill ) ( Sigill ) hufvudman för mödernesläkten

( Sigill )
Johannes Stewart dominus Traigehall
miles aureatus et baronus

( Sigill ) Patricius Bissat dominus
Lessindrum baronus

( Sigill )


Sex delvis skadade sigill


ANDRA BREVET FRÅN 1585-06-14

JACOBUS MED GUDS NÅDE
Skottarnes Konung, till alla och en hvar, Konungar, Furstar, såväl andliga som värdsliga, Ärkebiskopar, Biskopar, Hertigar, Landtgefvar, Markgrefvar, Baroner och Adelsmän, men i synnerhet till den Högst lysande Fursten Johannes den tredje, med samma nåde Sveriges, Götes och Wendes Konung, Storfurste af Finland, Carelen, Ingermanland och Savolax, Ruthenernas, Esternas och Livonernas Hertig, och den Högst lysande Fursten Carolus, med samma nåde Arffurste till Sverige, Hertig af Södermanland, Nerike och Vermland etc., Våra synnerligen kära släktingar, och dessutom till alla människor, af hvad grad, rang och villkor de vara må, till hvilka förevarande bref kommer, Vår hälsning i Honom, som är allas vår säkraste frälsning.

Stormäktige, Furstlige, Högvördige, Högärevördige, ärevördige, Vidtberömde, Förnäme etc. Bröder, Fäder, Vänner och Högtälskade. Emedan Vår älskade undersåte Johannes Stewart, som nu vistas såsom utlänning i Sverige, genom sin släkting, Vår högt älskade frände Jacobus Stewart, Grefve af Arrania, Herre till Även Hamilton och Dirletoun.


Plats

för

vapensköld

Vårt rikes Storkansler, bönfallit hos oss, att då han leder sin börd och härkomst från sagde Vår frändes familj, honom måtte tillåtas att med Vår gunst och goda medgifvade sagda familjs släktvapen och sköldemärke begagna och åtnjuta och genom deras bruk förkunna och tillkännagifva sin börds och härstamnings adelskap för alla, som vederbör; ty och enär Vår förutnämnde frände på det trovärdigaste sätt betygat Oss, att detta är sant och främmande för svek, hafve Vi, på hans böner och medling, medgifvit, att hans nämnde släkting Johannes må hålla sin börd fri från all misstanke om att icke vara adlig genom dessa släktens och familjens vapen, dock för åtskillnads skull tillagda dels midt i vapnet ett himmelsblått fält utmärkt med tre Silfverstjärnor och dels tre andra Silfverstjärnor hvilande på hjälmen, som höjer sig ofvanför; och befalle Vi och förordne, att han med detta sköldemärke skall både vara och hållas för Adelsman hos Våra landsmän; men hos utlänningar önske Vi oss bedje och anrope på det enträgnaste Edra Högheter etc. att befalla, att man må räkna och innefatta honom i detta stånd och att rätt till alla privilegier och utmärkelser, som hos eder tillkomma Adelsmän, må stå honom öppen.
Till fullare bekräftelse på denna Vår nåd mot honom hafve Vi vid detta Vårt med egen hand undertecknade bref låtit hänga Vårt stora sigill. Gifvet från Vårt slott Sancruciana ( Holyrood) den fjortonde dagen i Juni månad Herrens år - 1585, av Vår regering det adertonde.

J a c o b u s m. p.

( Sigill med Skottska riksvapnet)

Arranciae Comes ? Morbus
Cancellarius Comes Tertius


Jacobus dominus de Dowin

Robertus Dynoswovalm
Dominus de Honnist

Från latinska originalet öfversatt år 1928 av H. Stuart.









HEDENLUNDA I VADSBRO.

Hedenlunda bestod bara av ett mantal, som köptes av Gustav Vasa, men på ägorna fanns ett halvt hemman Örlunda, och dessa hemman bytte Hans Stuart till sig år 1582 av Hertig Carl och 7 år senare omtalas gården som säteri. Denne Stuart var en av de äventyrliga skottar, som kom in i Sverige under Vasasönernas tid. Åt Hertig Carl värvade han i Skottland ett regemente, vars Överste han blev, han var vidare Generalmönsterherre över allt främmande krigsfolk i Sverige och fick sammanlagt 10 hemman av Hertig Carl med Hedenlunda som huvudgård.

En sak är karakteristisk för denna tid, Hans Stuart skaffade från Skottland ett ännu bevarat intyg om sin adliga börd. Det var nämligen nödvändigt för att han skulle kunna gifta in sig i den Svenska högadeln, vilket han gjorde genom att äkta Brita Eriksdotter Soop. Man kan se dem bägge två avbildade på en gravsten i Vadsbro kyrka. Han i rustning och hon i änkedok. Han dog 1618 och hon fyra år senare.

Hans Stuart hade två söner. Den äldste kallades Anders den yngre för att skiljas från sin farbror med samma namn. Han föddes på Hedenlunda och dog där. Han var hovman hos Kristina d.ä. Han skötte sin gård väl och ökade dess domäner, men i övrigt synes han inte ha gjort några viktigare värv. En liten skandal vidlåter hans namn. Han hade nämligen inlåtit sig i kärlekshandel med Margareta Heideman, medan hon ännu var gift med guldsmeden David Reiff i Nyköping, och fick även barn med henne, men Drottning Kristina d.y. tillät att de vigdes efter förste mannens död och barnen skulle betraktas som äkta avkomlingar. Detta Hedenlundapar har också en gravsten i Vadsbro kyrka, där mannen har 16 anors vapen inhuggna i stenen, ett intressant heraldiskt dokument.

Det är under Anders d.y. tid, som Säterinamnet börjar ändras från Henlunda till Hedenlunda. Hedenlunda gick i arv till Anders Stuarts dotter Brita Maria, men reduktionsdomstolen gjorde det omöjligt för henne att behålla gården, som därefter gick till Landshövdingen Henrik Falkenberg på Lagmansö i samma socken.

RÅCKELSTA I HELGESTA.
Råckelsta var en stor by om 3 frälse och ett kronohemman, då vi möter den i 1500-talets skattehandlingar. Vill vi gå ännu längre tillbaka i tiden så finner vi mark i Roklistum (1382). Ortnamnsforskningen (CI Ståhle) förklarar namnet som stället med den lilla höjden och visst kan man i det småkuperade Sörmlandskapet finna en liten höjd att karakterisera den gamla byn med.

Något medeltida säteri blev det inte vid Råckelsta: Vi får gå fram till 1640-talet innan Herremanshuset växer upp. År 1597 fick en av Hertig Carls (IX) krigare och hovmän Hans Stuart, av urgammal Skots adel, ett hemman i Råckelsta och hans son David, Kammarherre hos Drottning Kristina, lyckades sammanföra alla Råckelstas fyra hemman och på så sätt var det bäddat för ett Säteri vilket byggdes på 1670-talet vid den underbara viken av sjön Båven.

David Stuart var andra gången således gift med en dam som bar det egendomliga namnet Beata Chesnocofera dotter till Hovkanslären Nils Chesnocoferns. Dennes döttrar blev för faderns förtjänster adlade Liljeram, och det är fru Beata Liljeram som kom att äga Råckelsta efter David Stuarts död. Hon hade gift om sig med Strängnäsbiskopen Johannes Matthiae. Som "Biskopsgård" fungerade Råckelsta således en tid. Hennes näst yngsta son Johan Robert Stuart blev formell ägare, men tillträdde först 1664 när han blev myndig.

Johan Robert Stuart blev kammarjunkare hos Pfalz-greven Adolf Johan av Stegeborg, en broder till Carl X Gustav. Stuart hade många andra gårdar, även om han tydligen ibland bodde på Råckelsta. Minst ett av hans barn föddes där, men en rannsakan om gården 1685 visade att alla husen var i dåligt skick utom det som familjen själv bebodde. En del av den gamla byn låg under ägarens eget bruk, men en annan del var i hälftenbruk upplåten åt en bonde.

Det väl underhållna Herremannhuset kanske var från gårdens äldsta tid, men säkert är att väsentliga omändringar gjordes under nästa ägares tid. År 1691 såldes gården och kom genom en mellanhand till en släkting till familjen Stuart, den nyadlade Överjägmästaren i Södermanland Carl Rosenholm.

SUNDBY I LILLA MALMA.
När man far genom Malmköping mot norr kan man 700 m t.v. om vägen ganska långt ner i dalen skymta en hög gul byggnad av kvalitet. Det är Sundby. Nu för tiden verkar namnet helt omotiverat för där finns bara en liten sjöputa med sanka stränder, men alls inget sund. Hela dalen nedanför Malmköping var emellertid en gång en sjö som kallades Sundbysjön eller sedan Malmköping grundlagts, Malmköpingssjön och på så sätt förklaras namnet.

När vi möter Sundby på 1500-talet är det som ett mantal klosterhemman. Det reducerades och blev disponibelt för Vasafamiljen. Hertig Carl (IX) donerade Sunby till en Skotte Hans Stuart som gått i Erik XIV:s sold och därefter blivit Hertig Karls Kammarjunkare men slutligen också Generalmönsterherre. Hans Stuart fick gården som frälsejord, men först när sonen David fått gården i arv någon gång på 1650-talet blev det Säteri.

David som var Kammarherre hos Drottning Kristina d.y. dog 1657 och då ärvdes Sundby av dottern Anna. Det förefaller som om fadern gjort Sundby till Säteri för att ge dottern en lämplig hemgift. Själv behövde han inget annat Säteri än det han bytt till sig för sin första makas arvegods nämligen Råckelsta i Helgesta socken. Dottern Anna gift sig med en inflyttad Livländare Ernst Johan Lode, småningen Kommendant i Kalmar.

FORTIFIKATION.
År 1579 påträffa vi för första gången benämningen Generalkvartermästare använd. Arendt Asserij fick nämligen den 8 juli detta år beställning såsom sådan >> Öffuer alt krigzfolket >> uti Liffland >> hvarjämte Mauritz Asseri s.d. anställdes som >> General Qvartermestres Lutinat; Den förre kvarstod i sin befattning äfven under 1580 och 1581 under det att den senare var i tjänst åtminstone till den 1 juni 1582.

Byggmästaren Peter Hertigs anställdes vid hären från 1580. År 1582 erhöll >> K. M:s tjenare >> Hans Wijnbergh Frih. Pontus förordnande daterat Reval den 12 dec., att >> han scall här efter vdj marcken blifve brukadh för ehn Öfverste Skantzmester >> och detta upprepas sedemera 1583. Under 1581 funnos dessutom 2 Skansmästare, Chasten Dregzborgh och Erich von Rickenbergh hvarjämte Jonn Katt då var >> Öffverste Qvartermestre eller Legermestre.>>

Från och med den 1 maj 1581 finna vi Italienarne Bartolomeus Perato och Johannes Babtista Bresselisij anställde af Pontus De La Gardie som det vill synas i egenskap af Skansmästare el. d. vid fälttrupperna, ehuru den senare åtminstone under första året dessutom hade kvar beställningen på sitt >> Byggemesteres ämbethe >>. Perato stod sedemera kvar i Svensk tjänst till 1583 om ej längre, under det att Johannes Babtista upptages i Fälträkenskaperna både 1582-84, då ett nytt beställningsbref af den 1 juni 1582 åberopas och 1591 då han erhöll betalning >> för det han drog till Narfwen. >>

Vidare var Hans Suart (Stuferdt och Stuart) anställd som Öfverstekvartermästare från och med den 1 juni 1582 till och med den 30 juni 1583 samt var Lägermästare 1591;
( >> The Tijske Juncheres besoldningh; Års besoldningh för theres Embeter; Siffridh Hinderssons och Matz Erichsons Räckenskap 1591 >> ). (KR.A.
och Arffved Eriksson var >> Öffverste Lägermestre och Romormestre >> för krigsfolket i Findland från och med den 11 nov 1582 till och med den 10 nov 1583 men eljes brukades han såsom anförare för samma krigsfolk, ehuru han hade beställning som >> Vachtmestre >>

På den aflöning som under denna tid bestod skansmästare och annat Fortifikationspersonal i fält, kunna slutligen följande uppgifter meddelas.

Skansmästaren Van Burgensten och Van Arendh åtnjöts hvardera 100 dlr. Generalkvartermästare Asserij hade 400dlr i årslön samt därjämte besoldning på 6 hästar a 7 dlr i månaden >> såsom andre H.M: ryttare >>, men härförutom fordrade han vagnpenningar som äfvenledes utgingo med 7 dlr måntaligen; Generalkvartermästarelöjtnant Asserij erhöll 100 dlr i årslön damt månadspenningar på 4 hästar a 7 dlr men inga vagnpenningar. Öfversteskansmästare Winberg fick däremot ej mer än 50 dlr och Skansmästare Dregzborgh och von Rickenbergh fingo hvardera 18 dlr den 24 sept och 29 dec., resp. den 24 sept och den 6 dec 1581.
Byggmästare i Viborg Peter Hertig fick 25 dlr den 29 jan 1581 sannolikt för sin tjänst i fält, och den 14 feb 1582 fick J.B. 15 dlr utan tvifvel också för dylik tjänst.

Öfverstekvartermästare Hans Stuart erhöll 108 dlr från den 1 juli 1582 till den 30 juni 1583; och Öfverste och Rumorm. arvid Eriksson åtnjöt 100 dlr i årslön samt 24 dlr årligen för hvardera af sina 8 hästar. (Uträkning på Svenske och Tyske Ryttarnes besoldning 1581-82 KR.A)).

Vi öfvergå nu till Karl IX:s krig med Ryssland. Redan sedan länge hade detta rike hemsökts af inre oroligheter, hvilka slutligen föranledde den Svenska Konungen att hörsamma Tsar Vasilis begäran om hjälp.

Dessförinnan den 22 april 1606 hade dock Ståthållaren i Narva Samuel Nilsson (till Hessle), fått Konungens befallning att, om Ryssarne byggde ett blockhus på sin sida af Narva åmynne, slå ett dylikt på Svenska sidan men ej af trä utan af jord som en skans med staket omkring och med små >> Strickvärier >> likt de Nederlänska skansarna; befästningen skulle göras så stor att 3 a 4 fänikor ryttare och 100 hästar kunde förläggas i densamma.

Denna befallning upprepades sedemera i början af följande år, men skulle skansen nu slås för att hindra Ryssarne utkräfva tull; en förståndig Skansmästare borde anskaffas och lofvade Konungen att sända Finska knektar dit att arbeta samt att se till om någon som förstode sig på skansbyggnad, kunde ditsändas från Stockholm.

I nov 1608 befalldes Bresselisij att öfverresa till Livland för att vara Grefven af Mansfeld >> medh rådh och dådh biståndigh >> men dessutom hade Konungen lagt honom >> något synnerligt ährende opå, som han skall eweta Grefweg berätta >>.
Detta synnerliga ärende gällde ett försök mot Ivangorod, och skulle Grefven sända Bresselisij med Petarderarne 4 till 8 dagar i förväg åt Narva samt sedan själv följa efter, men dock stanna vid Tolsborg och där invänta underrättelser från Bresselisij., huruvida anslaget mot Ivangorod kunde gå för sig; ansågs det ej kunna gå, borde dock Hakelverket intagas, (Hakelverk kallas den samling byggnader eller förstad, som var uppförd strax utanför befästningen) hvarefter Grefven skulle skrifva till Ståthållaren i Novgorod om gemensam aktion, då man först borde vända sig mot Ivangoro, och sedan mot Pskov, under det att Finnarna skulle gå mot Koporie.

I dec förordnades nämligen Jakob De La Gardie att med allt krigsfolk som fanns i Findland, inrycka i Ryssland där han först skulle vända sig mot Kexholm och sedan mot Nöteborg. Bresselisij ansåg nu kunna blifva >> mycket nyttigh på thet tågedt åt Rysslandh, aldenstundh han weet lägenheeten, och hafver warit medh her Ponte then tiidh befestningen togz in >>; han sändes därför till Findland att vara Jakob De La Gardie, >> meeth rådh och dådh biståndigh >>.

Bresselisij som i början af 1608 då han afsändts till Nederländerna att anskaffa 45 >> Chorisser >> och 60 >> Arkibusserer >> , kallades Kvartermästare, var sålunda afsedd att göra Generalkvartermästar-tjänst hos Jakob De La Gardie, men han återvände snart till Sverige och var det antagligen då som Öfverste Hans Stuart i stället blef Generalfältkvartermästare; men ej heller Stuart stannade länge vid hären, ty redan på hösten 1609 reste han till Sverige med de sjuke och kväste af Fransyske regementen., och sedemera utnämdes han till Generalkrigskommissarie och Generalmönsterherre öfver allt främmande krigsfolk hemma i landet. Vid Jakob De La gardies här förordnades nu Robert Myr till Öfverstekvartermästare.

Personhistoria